måndag 30 augusti 2010

R.I.P

Tänk att livet kan ta slut så fort. Vi pratade i fredags. Har inte sett dig på tre dagar. Idag hittade vi dig, död. Bilden av dig när vi pratade i fredags sittar kvar i mitt minne. Du såg så glad och du var pratglad som alltid. Har lite svårt att förstå att du inte är med oss länger även om jag sett din döda kropp, täckt den med en filt och väntat på doktorn. För första gången i mitt liv har jag sett en död kropp. Jag känner mig tom. Har svårt att ta till mig detta. Vet inte vad jag ska känna. Det enda jag vet är att jag måste ta en dusch. Jag måste på något sätt tvätta bort döden från min kropp. Känner mig smutsig. Usch vilken kväll detta blev. Feber, huvudvärk och ledvärk på detta, inge kul.

Det första jag gjord när jag kom hem var att ringa mamma och pappa, ville höra deras röster. Kändes lugnade och tryggt på en gång men den tomma känslan finns kvar.. ..

5 kommentarer:

Chrissan sa...

Nämen?
Kram till dig och beklagar sorgen...

Karra sa...

ja det är hemskt! personen i sig stod mig inte nära men ändå, hitta en död person är ingen höjdare och sen gå och vänta på dokt+polis och möta nyfikna grannar och berätta vad som hänt, det tar på krafterna och känslorna.. tänker på anhöriga, vilket sorgearbete dom går igenom just nu..

Anonym sa...

Någon du umgåtts med?

Karra sa...

Nej en kompis mamma som bor i porten brevid men vi pratar ju när vi ses..

Kattis sa...

Usch, verkligen hemskt att behöva gå igenom.
Och än värre för de anhöriga.
Kram